Jag går på kurs

Jag har börjat en postdokkurs som Lunds universitet erbjuder nya forskare. Den är online så det funkar fint även om jag är i Baltimore ett tag till. Jag tror inte att jag hade hoppat på den om det inte vore för at jag lyssnat på Kerstin Fritsches förut. För några år sedan höll hon ett riktigt bra seminarium om hur man kan försöka hitta och utveckla sin egen forskningsprofil. Jag tänkte då, att verktygen vi fick var konkreta och användbara.

Och konkreta tips får vi ta del av även nu. Men jag måste erkänna att onlinekurs inte ligger helt rätt i tiden för mig nu. Jag tror, att i mtt läge skulle jag få mer ut av en campuskurs med gott om diskussioner .Fast vänta lite, den hade jag ju inte fått nåt alls ut av, för den skulle jag ju inte kunna gå… Nåja…

Vill du veta mer om kursen? Här är deras hemsida!

 

Uncategorized 0

Fyratusensefemhundrasextioelva ansökningar senare

Jösses, vintern och våren har gått i ansökningarnas tecken. Och är det nån sida jag är less på för tillfället så är det nedanstående. Inget fel på Prisma i sig, men inte en dag till vill jag lägga på att skriva ansökningar.

Jag är fortfarande ganska ovan vid hur man gör och jag har verkligen lärt mig massor denna vår. Fast till priset av att jag sett lite mindre av min familj och lite mindre av min huvudkudde…  Några påskdagar bosatte jag mig på stadsbiblioteket i Towson., och nån helg dessförinnan bokade jag in mig på ett hotell. Och eftersom (eller tack vare?) jag hade dåligt samvete över att vara borta från familjen hela helgen så var jag oerhört disciplinerad och fokuserad.

Spännande är det ju också förstås att skriva, och kreativt att inte strikt behöva hålla sig till artikelformat. I ansökningar får man ju önska vad man vill göra. Så länge det är väl underbyggt förstås…

En av de största vinsterna med min postdok vid JHU är att det gett mig så himla många idéer och forskningsuppslag. När jag hade doktorerat var jag ganska förvirrad över vad jag egentligen ville göra och vågade göra. Nu känner jag starkt vad jag vill göra, vad som känns angeläget för mig och, ja, att jag kan ro i land det. Vi får väl se om beredningsgrupperna på VR, FORMAS och FORTE håller med.

Kan man fortfarande tänka att i snitt var tionde ansökan beviljas? Hm….Jag tror att jag är uppe i sju stycken. Men då ska jag vara tydlig med att jag inte är huvudsökande på alla. Tre har jag varit huvudsökande på – och det räcker låååångt.

Vad jag sökt om? Fffa allt har jag sökt medel för att vi ska kunna fortsätta utveckla vår boenderådgivningsservice i Östersunds kommun och för att lära mer om hur äldre mår som bor i till synes “ofördelaktiga” boendeområden. Vi får se hur det går… Störst sannolikhet är ju att det inte går. Jag hade glädjen att gå vidare från skiss till fullständing ansökan i FORTEs utlysning. Drygt 1000 projekt sökte och 269 valdes ut. Så det kändes ju härligt mitt i allt slitet, men det innebar också att jag behövde utveckla en skiss på 20.000 tecken till en på 65.000 tecken. Vojne, vojne… Nu är det i allafall gjort och inskickat. Puh! Så nu är det bara att vänta på att se vilka de 30 projket som väljs ut i höst.

Uncategorized 0

En dag på jobbet

Provar att förnya mig lite – en vlogg 🙂 Förhoppningsvis funkar länken!!

TORSDAGEN 12/4 2018

Uncategorized 0

Utsatta områden och jag

Gick mot parkeringshuset. Jobbat lite längre än vanligt, klockan var lite över sex. Mörkt och öde ute på gatan. Tog inte upp mobilen när den vibrerade. Vakterna som precis som vanligt stod utposterade vid varje gathörn huttrade under sina mössor. Höll långt till höger på trottoaren för att släppa förbi en man som passerade. Såg han skum ut, eller var han bara kall och påpälsad, som jag? Såg ingen ID-bricka, så tog det säkra före det osäkra. Sätter mig i min miljöbil och puttrar iväg norrut genom östra delarna av Baltimore. Eftersom det är senare än vanligt, är det inte den vanliga kolonnen med miljöbilar och SUV:ar som kör ut ur stan. Vid ett rödljus ser jag ljuskäglan från en helikopter, verkar intresserad av nåt längre fram på gatan. Två mötande svarta bilar gör en 180-sväng och sätter på sina blåljus. Ser fler poliser komma från andra håll. Ingen använder sirenerna. Det blir grönt och vi börjar rullla. Ser 6,7 polisbilar en bit fram stå helt tysta i min vänsterfil och uppe på trottoaren. Ett tjugotal personer står på trottoaren, omringade av bilarna. Jag svänger ut i högerfilen, rullar förbi med lite högre puls än vanligt. Gasar på i nästa korsning och sätter på ’Baltimore Country Music’ på radion. I Baltimore skjuts i snitt två personer varje dag, och i snitt en dör. Offren är i princip aldrig vita kvinnor med miljöbil. För vi lever i en parallell värld. Parallella världar på samma plats. Mycket konstig känsla. Varje dag skakar jag det av mig innan jag stiger ur bilen på uppfarten vid mitt hus, men ibland sitter känslan kvar längre än vanligt… Måtte inte Sverige tillåta att klyftorna mellan grupper växer! Det. Måste. Vändas.

Uncategorized 0

Boktips

Det har blivit en hel del bokinköp sista tiden och här är några pärlor!

Corbin o Strauss 4:e upplaga av sin bok om Grounded Theory. För mig har denna bok varit den jag lättast förstått och kunnat använda. “Den mejkar sense” som mina barn säger nuförtiden. Jag blev också glad när jag fick tag på en gammal pärla från 2003. Saldanas bok om hur man gör longitudinella kvalitativa studier. Dessutom är den lätt att koppla ihop med Grounded Theory.

Dethär är en serie böcker som kostar alldeles för mycket men som är läsvärda. De handlar alla om hur man utformar tekniska innovationer så att de passar för äldre personer. Någon av böckerna är riktade för äldrekunniga som behöver teknikkunskaper och några för teknikkunniga som behöver äldrekunskaper. Sara Czaja är en av författarna. Jag lyssnade på henne för några månader sen och hon och hennes center har byggt upp massor av kunskap och erfarenhet om hur man utvecklar och testar teknologiska intervention för och med äldre. Center for Research and Education on Aging and Technology Enhancement har en finfin hemsida där man bla kan ladda ner en enkät för att mäta äldre personers teknikvana.

Denhär måste jag erkänna att jag inte läst färdigt ännu. Jag återkommer till den då och då, likaså har jag återkommit till ett par artiklar i ämnet. Nudge tillhör den metodik som senaste Nobelpristagaren i ekonomi varit med att utveckla. Nudge handlar om hur man ska designa för att hjälp personer att göra hälsosamma val. Den beskriver hur människan oftast rationaliserar på samma sätt när hon gör val och att en nudge/puff i rätt riktning kan stödja beslutsfattandet. Naturligtvis kan man ju med denna kunskap styra hur folk ska ta beslut, men jag tycker att boken är värdefull eftersom ju mer jag vet om hur beslutsfattande går till och hur det kan styras, desto lättare kan jag se till att inte styra beslut. Ett exempel som de har i boken är hur man designar miljöer som motverkar stillasittande. Nu finns det många ståbord och sofistikerade saker, men det är viktigt att göra det beslutsalternativ som vi önskar att folk ska ta som “default” alternativet. Dvs när man kommer in i en universitetsbyggnad så ska det första man ser vara en vacker och central placerad trappa – inte hissen. Vill vi att folk ska ta trapporna oftare ska de vara det alternativet som syns först, inte något man måste leta upp. Hm, låter enkelt… 🙂

Slutligen två underbara böcker. I allafall för alla oss identifierar oss som miljögerontologinördar. Fast vi är kanske inte så många som vill skriva under på det?.. Den första handlar om environmental gerontology och den andra om geographical gerontology. Samma, samma tänkte jag. Jo mycket överlappar men ändå väl värt att läsa båda. Dessa böcker innehåller självbiografiska kapitel skrivna av forskare som funnits länge inom fältet, gjort viktiga bidrag OCH som fortfarande är aktiva. I den lila boken hittar man både ett kapitel av Susanne Iwarsson vid Lunds universitet och Laura Gitlin från Johns Hopkins University. Att få samlat vad personerna själva tycker är sina främsta bidrag till fältet är en lärorik läsning. Jag måste också erkänna att till exempel Rober Rubinsteins teori om hemmets betydelse och mening har jag aldrig fått riktigt klart för mig, förrän jag läst hans kapitel i denna bok.

Uncategorized 0

Sverigebesök

Efterlängtat av hela familjen. 16:e december satte jag och min familj oss på flyget till Sverige – ettochetthalvt år sen sist. Vi var alla superspända och förväntansfulla. Barnen skulle hälsa på i sina gamla klasser, jag och min man skulle jobba lite båda två och framförallt skulle vi träffa vänner och familj och fira jul. Underbart! Den skånska slätten var sig lik, vårt lilla villakvarter låg kvar och Lunds universitet såg ut precis som sist. Härligt! Eftersom jag varit med på en del LU-maillistor under tiden i Baltimore så har jag absolut förstått att det hänt en hel del på LU, men för mig var det framförallt härligt att kunna känna igen mig. CASE har blivit CASE 2.0, först ett FORTE finansierat center men nu också en permanentad del av LUs interdiciplinära raster. Nu är också Juridiska fakulteten med och nya grupper från Samhällsvetenskapliga fakulteten och LTH. Ska bli spännande att få vara en del av det nya CASE 2.0 när jag kommer hem!

Jag passade på att möta min LU-mentor, Susanne Iwarsson, och vår grant manger Steven Schmidt. Mestadels handlade samtalen om vad jag ska göra när jag kommer tillbaka till Lund, och vilka anslag som kan passa att söka. FORMAS postdokanslag ger mig finansiering tom juni 2019 (dvs 2 år i USA och 1 år i Sverige) men därefter har jag inga anslag och ingen tjänst. Jag har lyckats på olika sätt, med olika tidsbegränsade anställning att arbeta på Lunds universitet sedan 2004. Men som på alla attraktiva universitet är de utannonserade tillsvidaretjänsterna extremt få. Nåja, mitt fokus just nu ligger på att få mina artiklar publicerade och att söka, söka, söka, söka anslag. Det är med andra ord dax att kavla upp ärmarna lite till, så får vi se hur långt det bär.

Uncategorized 0

Kommunal arbetsterapi för äldre – äntligen evidens

Arbetsterapeutkollegor i Belgien har gjort en viktigt studie. De har granskat olika projekt där äldre hemmaboende personer fått arbetsterapeutiska insatser. De har gjort en så kallad systematisk review och en metaanalys där de grupperat ihop reslutaten och analyserat den totala effekten som alla studierna tilsammans visar. De har följt Cochranes direktiv om litteraturstudier och jag blir lika imponerad varje gång jag ser en sådan. En otroooolig massa jobb!

Det är studier som dessa som gör att man kan avgöra om det finns evidens i ett område. Alltså, för att få svart på vitt att olika arbetsterapeutiska insatser fungerar måste först insatsen granskas i en randomiserad kontrollerad studie, där intervention jämförs mot en kontrollgrupp. Tillräckligt många sådana måste genomföras för att de ska kunna sammanställas och sen kan man avgöra om det finns evidens eller inte. Förhoppningsvis gör det det. Inom arbetsterapi gör vi så mycket som vi inte har evidens för. Det betyder inte att det inte är bra insaster. Vi vet genom våra klienters utsagor om det vi gör har någon betydelse eller inte. Många viktiga insatser görs hela tiden! Men vi har inte bevisen svart på vitt. Då är det detta som krävs. Och bevis svart på vitt? Jo, de som fördelar skattepengarna vill ha bevis svart på vitt. Annars är det lätt att bli bortprioriterad i spartider… Vad vill jag säga med detta? Jo, om du någon gång får möjligheten att i någon omfattning bidra till dethär utvecklingsarbetet och forskningen – ta då chansen! Vi måste hjälpa till allihopa, hela tiden för att samal på goda utsagor och hårda bevis.

Vad visade metayntesen då? Jo, samtlig studier förbättrade de äldre personernas ADL-förmåga, social delaktighet och rörelseförmåga! Gött, det visste vi ju – men här är bevisen! 🙂

Vill du veta mer finns en länk till artikeln här!

Uncategorized 0

Internetanvändning bland äldre personer

Internetstiftelsen i Sverige ger ut en årlig rapport om internetvanor i Sverige. De absolut mest spännande siffrorna att läsa rör äldre personer. Där sker utveckling varje år! Och i en tid när alltmer sjukvårdsinsaster och service kan nås och användas med stöd av teknik och internet, är detta en rapport som äldreforskare som jag bör följa. Visste du förresten?…

  • 56% av personer 76 år och äldre använder regelbundet internet.
  • 21% använder internet i sin mobil dagligen (jmf med 76% av hela befolkningen).
  • Yngre personer värderar information från nätet mer skeptiskt än äldre personer, som i större utsträckning anser att de mesta de tar del av via internet är pålitligt.
  • Majoriteten av personer 76 år och äldre har handlat i webshop via internet.
  • 46% av personer 76 år och äldre använder Facebook ibland, det är en ökning med hela 36% på ett år!

Rapporten finns i sin helhet här!

Uncategorized 0

SAFELIFE startar och blir LIVE-LIFE

Jag har blivit inbjuden att delta i forskarteamet i en liten pilotstudie som ska undersöka om en fallpreventionsinsats kan vara bättre än det som redan finns. Min mentor Sarah Szanton är P.I och jag förutom att vara en i teamet blivit ansvarig för utvecklingen och genomförandet av interventionen och ansvarig för fidelity. Det var bra timing för mig, med min postdok, och jag får nu väldigt handfast lära mig mer om hur man i praktiken utför en blindad, randomiserad, kontrollerad studie. Mycket spännande! Insatsen kallde vi först SAFELIFE men nu är den omdöpt till LIVE-LIFE. LIVE-LIFE är en insats som riktar sig mot äldre personer som bor hemma men som fallit tidigare. Insatsen leds av en arbetsterapeut men drar nytta av många olika expertområden. Och vitsen med insatsen är att inte bara en risk för fall ska åtgärdas utan fyra. Först lär sig personen ett hemmaträningsprogram för att förbättra styrka och balans, sen görs en husgenomgång för att se miljöhinder som kan åtgärdas. Dessutom görs ett syntest och en läkemedelsgenomgång. Miljöhindren tas bort av en hantverkare och läkemdelsgenomgången gör en farmaceut. Varför är då en arbetsterapeut lämplig att leda en sånhär intervention? Jo, träningsprogrammet görs genom att väva in det i personens dagliga vanor och aktiviteter. För att kunna göra det krävs goda kunskaper om hur vanor bildas och förändrad, hur dagliga aktivietter och vanor kan se ut och hur man kan motivera till aktivitet genom att använda aktivitetsmål. Just denna del, LiFE, är en metod framtagen av professor Lindy Clemson i Australien. Lifestyle Integrated Functional Exercise har bevisats effektivt, deltagarna faller mer sällan, får bättre benstyrka och balans och forsätter i större utsträckning med träningsprogrammet än vad personer gjorde som fick testa att gå till gym. Lindy deltar som konsult i LIVE-LIFE projektet också och förutom att hon är en väldigt trevlig person, så har hon också massor av erfarenhet att dela med sig av.

Kelly, är vår arbetsterapeut som ger interventionen. Hon ska snart igång med sin tredje deltagare och jag följer nyfiket hur allt går. Jag verkar som handledare, bollplank men även kontrollant. En viktig del i en RCT studie är ju att interventionsprotokollet hålls och att alla i interventionsgruppen får likvärdig insats. I praktiken så gör Kelly ljudinspelningar av besöken och de har vi som underlag när vi diskuterar och följer upp hur det går.

Misstänker att sista ordet inte är skrivet om dethär projektet 🙂

Uncategorized 0

Bristande statistikkunskaper och djur som piggar upp

Å denna snablans statistik. Jag har inga ursäkter. Kan inte skylla på något. För att vara postdok kan jag för lite statistik. Ååå vad det får mig att känna mig begränsad. När jag var doktorand gjorde jag två kvalitativa och två kvantitativa studier. Jag var nöjd med det då. Ville få en bred utbildning. Och oftast är jag nöjd med det – kan lite av varje. Men just nu, när jag vill jobba med spännande öppna amerikanska databaser, då tänker jag att jag inte kan nåt om något… Riktigt så är det ju inte förstås, men när jag jämför mig med postdocs på JHU så har de fått en imponerande skolning i statistiska metoder. Och ibland ligger språket mig lite till last i seminarier när vi diskuterar avancerade analyser. Sen finns det väl en gräns för hur länge jag får beklaga mig, det blev dax att göra något åt det! Sedan i maj jobbar jag tillsammans med en väldigt duktig statistiker som jag lär mig massor av efterhand som analyserna görs. Jag använder en del av mina medel för att betala för den tjänsten, för jag vill verkligen lära mig och inte bara få analysen gjord. Skönt att ha medel till det. Ungefär samtidigt började jag söka runt efter onlinekurser i statistik. Det slutade med att jag började en MOOC som är helt online, men läraren sitter i huset brevid, på Bloomberg School of Public Health 🙂 Att hoppa in i doktorand- eller postdockurser visade sig vara väldigt komplicerat fastän att jag är på plats, så detta blev en bra lösning. Så just nu går jag en kurs i regressionmodeller. Matnyttig, men tufft att vara student igen 🙂 Jag tror att jag i hela min forskarkarriär (iochförsig inte helt klart hur lång den blir…) behöver utveckla och repetera statistikkunskaper och engelskkunskaper… Ja det där med språkkunskaper för bli ett annat inlägg. Det är ett kapitel för sig.

Men, när självförtroendet och statistikkunskaperna hölls sig på en väldigt grund nivå så blev jag desto gladare när jag körde in på min bostadsgata för ett tag sedan. -Tvättbjörnsungar! -Ååååhhh!!! Racooooons! I ett år har jag väntat och letat efter dessa nattdjur och nu äntligen fick jag se dem. Omedelbart fick jag lägga ut en bild på Facebook till min kära kollega Lena-Karin Erlandsson vid Lunds universitet. Lena-Karin var ett stort stöd när vi skulle åka iväg, och det var spännande att höra om hennes erfarenheter när hon och hennes man var i Californien/Oregon. Där det också fanns tvättbjörnar… Jag har inte matat dem direkt ur handen ännu (faktiskt avråder hela grannskapet mig unisont å de starkaste att närma mig dessa djur som är sötast på håll) men det kanske kommer… 🙂

Uncategorized 2