Revise and resubmit

Äntligen, kunde jag trycka på knappen. Jag har mindre än en vecka kvar i USA och cirka ett år kvar på mitt postdokanslag. Vissa projekt är avslutade, andra nyss påbörjade. Men så har jag dedär projekten som jag vill stryka från min “att göra lista”, men som aldrig verkar bli helt avslutade. För tillfället har jag fyra manus som jag skickat in till olika vetenskapliga tidskrifter. Då borde jag väl kunna stryka de från listan?? Icke! Efter några månader dyker det upp svar från förlagen och “revise and resubmit” känns ju som en seger, men ändå kan det vara så otroligt mycket jobb kvar att göra… Idag skickade jag in en revison av ett manus, som jag jobbat hur mycket som helst med. Tre granskare hade kommentarer, absolut både positiva och kritiska. Superbrakommentarer tyckte jag, manuset blev helt klart bättre. Men ooo så mycket jobb… Nåja, nu är det iallafall inskickat, och jag kan pusta ut. Iallfall tills de hör av sig igen. Hoppas, hoppas, hoppas de acceptera det. Skulle kännas himla fint att få lov och visa även på min publikationslista, att jag jobbat ganska hårt de senaste två åren…

Jag förstår att det är varmt och torrt och tufft hemma i Sverige. Oroväckande med skogsbränder och eldningsförbud. Här i Maryland har vi det varmt och fuktigt istället. Definitivt ingen brandrisk i skog och mark. Och jag klagar inte, jag älskar värmen!

Uncategorized 0

Boenderådgivning för äldre – del 1 färdig

Nu avslutar vi del 1 av vår designstudie. Boenderådgivningen “Att leva senare delen av livet – PÅ RÄTT PLATS” tar form och Magnus och jag är nu i en intensiv slutfas för att sammanställa den sista materialet och få en pappersprototyp på plats. Det är och har varit ett otroligt spännande arbete. Så kul att få se hur min idé sakta tar form. Under hösten ska pappersprototypen bli en första webbaserad prototyp och sen går vi in i fasen med användbarhetstester.

Östersunds kommun har skrivit en liten artikel i ämnet. Den kan du läsa här!

Forskningscirklar med seniorer i Östersund. Fotograf: Ulrika Paulsson

Uncategorized 0

Hejdå till LIVE LiFE teamet

Igår fick jag säga hejdå till det fantastiska teamet som jobbar med pilotstudien LIVE LiFE. Några slutar, andra flyttar lite längre bort (som jag!) och nya på väg in. Med LIVE LiFE har jag lärt mig massor om interventionsforskning och randomiserade kontrollerade studier. För det är jag evigt tacksam.

På mötet igår hade vi mycket att fira. Melissa, vår projektkoordinator kan nu tituleras Dr Hladek, dispterade i veckan. Men vi firar också att artiklen med studieprotokollet är inskickat och att vår 40:e (och sista) deltagare rekryterades igår. -Yay!! Om ungefär 5 månader kan vi börja se på resultaten. Så spännande!!

Jag fortsätter i projektet, men på lite mer distans. Tack o lov för internet, wifi och onlinesamtal 🙂

Eftersom det var min sista dag bjöd jag på lunch. Kycklingpaj, vegetarisk paj och smulpaj till efterrätt. Två små svenska reflektioner…1) Jag var den enda av 10 personer som använde både kniv och gaffel under middagen. Amerikanare klarar sig bra med gaffel. 2) Jag lyckades hitta vaniljsås på IKEA, säljs inte annars i USA. Men det föll heller inte speciellt väl ut hos de som smakade. Jag fick desto mer, som knappt ätit vaniljsås på 2 år!

Hela gänget, gamla och nya. Brevid mig till höger står Sarah. Längst ner till vänster är Melissa och Safiyyah som jag jobbat mest med.

Uncategorized 0

Jag går på kurs

Jag har börjat en postdokkurs som Lunds universitet erbjuder nya forskare. Den är online så det funkar fint även om jag är i Baltimore ett tag till. Jag tror inte att jag hade hoppat på den om det inte vore för at jag lyssnat på Kerstin Fritsches förut. För några år sedan höll hon ett riktigt bra seminarium om hur man kan försöka hitta och utveckla sin egen forskningsprofil. Jag tänkte då, att verktygen vi fick var konkreta och användbara.

Och konkreta tips får vi ta del av även nu. Men jag måste erkänna att onlinekurs inte ligger helt rätt i tiden för mig nu. Jag tror, att i mtt läge skulle jag få mer ut av en campuskurs med gott om diskussioner .Fast vänta lite, den hade jag ju inte fått nåt alls ut av, för den skulle jag ju inte kunna gå… Nåja…

Vill du veta mer om kursen? Här är deras hemsida!

 

Uncategorized 0

Fyratusensefemhundrasextioelva ansökningar senare

Jösses, vintern och våren har gått i ansökningarnas tecken. Och är det nån sida jag är less på för tillfället så är det nedanstående. Inget fel på Prisma i sig, men inte en dag till vill jag lägga på att skriva ansökningar.

Jag är fortfarande ganska ovan vid hur man gör och jag har verkligen lärt mig massor denna vår. Fast till priset av att jag sett lite mindre av min familj och lite mindre av min huvudkudde…  Några påskdagar bosatte jag mig på stadsbiblioteket i Towson., och nån helg dessförinnan bokade jag in mig på ett hotell. Och eftersom (eller tack vare?) jag hade dåligt samvete över att vara borta från familjen hela helgen så var jag oerhört disciplinerad och fokuserad.

Spännande är det ju också förstås att skriva, och kreativt att inte strikt behöva hålla sig till artikelformat. I ansökningar får man ju önska vad man vill göra. Så länge det är väl underbyggt förstås…

En av de största vinsterna med min postdok vid JHU är att det gett mig så himla många idéer och forskningsuppslag. När jag hade doktorerat var jag ganska förvirrad över vad jag egentligen ville göra och vågade göra. Nu känner jag starkt vad jag vill göra, vad som känns angeläget för mig och, ja, att jag kan ro i land det. Vi får väl se om beredningsgrupperna på VR, FORMAS och FORTE håller med.

Kan man fortfarande tänka att i snitt var tionde ansökan beviljas? Hm….Jag tror att jag är uppe i sju stycken. Men då ska jag vara tydlig med att jag inte är huvudsökande på alla. Tre har jag varit huvudsökande på – och det räcker låååångt.

Vad jag sökt om? Fffa allt har jag sökt medel för att vi ska kunna fortsätta utveckla vår boenderådgivningsservice i Östersunds kommun och för att lära mer om hur äldre mår som bor i till synes “ofördelaktiga” boendeområden. Vi får se hur det går… Störst sannolikhet är ju att det inte går. Jag hade glädjen att gå vidare från skiss till fullständing ansökan i FORTEs utlysning. Drygt 1000 projekt sökte och 269 valdes ut. Så det kändes ju härligt mitt i allt slitet, men det innebar också att jag behövde utveckla en skiss på 20.000 tecken till en på 65.000 tecken. Vojne, vojne… Nu är det i allafall gjort och inskickat. Puh! Så nu är det bara att vänta på att se vilka de 30 projket som väljs ut i höst.

Uncategorized 0

En dag på jobbet

Provar att förnya mig lite – en vlogg 🙂 Förhoppningsvis funkar länken!!

TORSDAGEN 12/4 2018

Uncategorized 0

Utsatta områden och jag

Gick mot parkeringshuset. Jobbat lite längre än vanligt, klockan var lite över sex. Mörkt och öde ute på gatan. Tog inte upp mobilen när den vibrerade. Vakterna som precis som vanligt stod utposterade vid varje gathörn huttrade under sina mössor. Höll långt till höger på trottoaren för att släppa förbi en man som passerade. Såg han skum ut, eller var han bara kall och påpälsad, som jag? Såg ingen ID-bricka, så tog det säkra före det osäkra. Sätter mig i min miljöbil och puttrar iväg norrut genom östra delarna av Baltimore. Eftersom det är senare än vanligt, är det inte den vanliga kolonnen med miljöbilar och SUV:ar som kör ut ur stan. Vid ett rödljus ser jag ljuskäglan från en helikopter, verkar intresserad av nåt längre fram på gatan. Två mötande svarta bilar gör en 180-sväng och sätter på sina blåljus. Ser fler poliser komma från andra håll. Ingen använder sirenerna. Det blir grönt och vi börjar rullla. Ser 6,7 polisbilar en bit fram stå helt tysta i min vänsterfil och uppe på trottoaren. Ett tjugotal personer står på trottoaren, omringade av bilarna. Jag svänger ut i högerfilen, rullar förbi med lite högre puls än vanligt. Gasar på i nästa korsning och sätter på ’Baltimore Country Music’ på radion. I Baltimore skjuts i snitt två personer varje dag, och i snitt en dör. Offren är i princip aldrig vita kvinnor med miljöbil. För vi lever i en parallell värld. Parallella världar på samma plats. Mycket konstig känsla. Varje dag skakar jag det av mig innan jag stiger ur bilen på uppfarten vid mitt hus, men ibland sitter känslan kvar längre än vanligt… Måtte inte Sverige tillåta att klyftorna mellan grupper växer! Det. Måste. Vändas.

Uncategorized 0

Boktips

Det har blivit en hel del bokinköp sista tiden och här är några pärlor!

Corbin o Strauss 4:e upplaga av sin bok om Grounded Theory. För mig har denna bok varit den jag lättast förstått och kunnat använda. “Den mejkar sense” som mina barn säger nuförtiden. Jag blev också glad när jag fick tag på en gammal pärla från 2003. Saldanas bok om hur man gör longitudinella kvalitativa studier. Dessutom är den lätt att koppla ihop med Grounded Theory.

Dethär är en serie böcker som kostar alldeles för mycket men som är läsvärda. De handlar alla om hur man utformar tekniska innovationer så att de passar för äldre personer. Någon av böckerna är riktade för äldrekunniga som behöver teknikkunskaper och några för teknikkunniga som behöver äldrekunskaper. Sara Czaja är en av författarna. Jag lyssnade på henne för några månader sen och hon och hennes center har byggt upp massor av kunskap och erfarenhet om hur man utvecklar och testar teknologiska intervention för och med äldre. Center for Research and Education on Aging and Technology Enhancement har en finfin hemsida där man bla kan ladda ner en enkät för att mäta äldre personers teknikvana.

Denhär måste jag erkänna att jag inte läst färdigt ännu. Jag återkommer till den då och då, likaså har jag återkommit till ett par artiklar i ämnet. Nudge tillhör den metodik som senaste Nobelpristagaren i ekonomi varit med att utveckla. Nudge handlar om hur man ska designa för att hjälp personer att göra hälsosamma val. Den beskriver hur människan oftast rationaliserar på samma sätt när hon gör val och att en nudge/puff i rätt riktning kan stödja beslutsfattandet. Naturligtvis kan man ju med denna kunskap styra hur folk ska ta beslut, men jag tycker att boken är värdefull eftersom ju mer jag vet om hur beslutsfattande går till och hur det kan styras, desto lättare kan jag se till att inte styra beslut. Ett exempel som de har i boken är hur man designar miljöer som motverkar stillasittande. Nu finns det många ståbord och sofistikerade saker, men det är viktigt att göra det beslutsalternativ som vi önskar att folk ska ta som “default” alternativet. Dvs när man kommer in i en universitetsbyggnad så ska det första man ser vara en vacker och central placerad trappa – inte hissen. Vill vi att folk ska ta trapporna oftare ska de vara det alternativet som syns först, inte något man måste leta upp. Hm, låter enkelt… 🙂

Slutligen två underbara böcker. I allafall för alla oss identifierar oss som miljögerontologinördar. Fast vi är kanske inte så många som vill skriva under på det?.. Den första handlar om environmental gerontology och den andra om geographical gerontology. Samma, samma tänkte jag. Jo mycket överlappar men ändå väl värt att läsa båda. Dessa böcker innehåller självbiografiska kapitel skrivna av forskare som funnits länge inom fältet, gjort viktiga bidrag OCH som fortfarande är aktiva. I den lila boken hittar man både ett kapitel av Susanne Iwarsson vid Lunds universitet och Laura Gitlin från Johns Hopkins University. Att få samlat vad personerna själva tycker är sina främsta bidrag till fältet är en lärorik läsning. Jag måste också erkänna att till exempel Rober Rubinsteins teori om hemmets betydelse och mening har jag aldrig fått riktigt klart för mig, förrän jag läst hans kapitel i denna bok.

Uncategorized 0

Sverigebesök

Efterlängtat av hela familjen. 16:e december satte jag och min familj oss på flyget till Sverige – ettochetthalvt år sen sist. Vi var alla superspända och förväntansfulla. Barnen skulle hälsa på i sina gamla klasser, jag och min man skulle jobba lite båda två och framförallt skulle vi träffa vänner och familj och fira jul. Underbart! Den skånska slätten var sig lik, vårt lilla villakvarter låg kvar och Lunds universitet såg ut precis som sist. Härligt! Eftersom jag varit med på en del LU-maillistor under tiden i Baltimore så har jag absolut förstått att det hänt en hel del på LU, men för mig var det framförallt härligt att kunna känna igen mig. CASE har blivit CASE 2.0, först ett FORTE finansierat center men nu också en permanentad del av LUs interdiciplinära raster. Nu är också Juridiska fakulteten med och nya grupper från Samhällsvetenskapliga fakulteten och LTH. Ska bli spännande att få vara en del av det nya CASE 2.0 när jag kommer hem!

Jag passade på att möta min LU-mentor, Susanne Iwarsson, och vår grant manger Steven Schmidt. Mestadels handlade samtalen om vad jag ska göra när jag kommer tillbaka till Lund, och vilka anslag som kan passa att söka. FORMAS postdokanslag ger mig finansiering tom juni 2019 (dvs 2 år i USA och 1 år i Sverige) men därefter har jag inga anslag och ingen tjänst. Jag har lyckats på olika sätt, med olika tidsbegränsade anställning att arbeta på Lunds universitet sedan 2004. Men som på alla attraktiva universitet är de utannonserade tillsvidaretjänsterna extremt få. Nåja, mitt fokus just nu ligger på att få mina artiklar publicerade och att söka, söka, söka, söka anslag. Det är med andra ord dax att kavla upp ärmarna lite till, så får vi se hur långt det bär.

Uncategorized 0

Kommunal arbetsterapi för äldre – äntligen evidens

Arbetsterapeutkollegor i Belgien har gjort en viktigt studie. De har granskat olika projekt där äldre hemmaboende personer fått arbetsterapeutiska insatser. De har gjort en så kallad systematisk review och en metaanalys där de grupperat ihop reslutaten och analyserat den totala effekten som alla studierna tilsammans visar. De har följt Cochranes direktiv om litteraturstudier och jag blir lika imponerad varje gång jag ser en sådan. En otroooolig massa jobb!

Det är studier som dessa som gör att man kan avgöra om det finns evidens i ett område. Alltså, för att få svart på vitt att olika arbetsterapeutiska insatser fungerar måste först insatsen granskas i en randomiserad kontrollerad studie, där intervention jämförs mot en kontrollgrupp. Tillräckligt många sådana måste genomföras för att de ska kunna sammanställas och sen kan man avgöra om det finns evidens eller inte. Förhoppningsvis gör det det. Inom arbetsterapi gör vi så mycket som vi inte har evidens för. Det betyder inte att det inte är bra insaster. Vi vet genom våra klienters utsagor om det vi gör har någon betydelse eller inte. Många viktiga insatser görs hela tiden! Men vi har inte bevisen svart på vitt. Då är det detta som krävs. Och bevis svart på vitt? Jo, de som fördelar skattepengarna vill ha bevis svart på vitt. Annars är det lätt att bli bortprioriterad i spartider… Vad vill jag säga med detta? Jo, om du någon gång får möjligheten att i någon omfattning bidra till dethär utvecklingsarbetet och forskningen – ta då chansen! Vi måste hjälpa till allihopa, hela tiden för att samal på goda utsagor och hårda bevis.

Vad visade metayntesen då? Jo, samtlig studier förbättrade de äldre personernas ADL-förmåga, social delaktighet och rörelseförmåga! Gött, det visste vi ju – men här är bevisen! 🙂

Vill du veta mer finns en länk till artikeln här!

Uncategorized 0