Så e jag ju förälder också…del 2

När då beskedet hade sjunkit in, och vi faktiskt vara ganska glada hela familjen, över äventyret som väntade. Då var det dax att börja förbereda. Fixa till en liten flytt till ett land 6 tidszoner västerut. Och det allra mesta av det förberedandet handlade inte om mitt nya jobb, utan om att flytta barnen. Först och främst började vi leta boende. Att få cykelavstånd till universitet var inte så prioriterat, utan att hitta en bra skola. Här finansieras skolorna av skatt på bostaden, så om det fanns en skola vi tyckte om, så behövde vi bo i den skolzonen. Privata skolor vill vi inte ha, och det hade vi heller inte råd med. Svensk skola ville vi definitivt inte ha, eftersom vi ville att barnen skulle komma in i kulturen ordentligt. Ja happ, public school, någonstans kring Baltimore – och sen då? Genom en fantastisk grupp på Facebook – Svenska i USA, kom jag i kontakt med några svenska mammor i Maryland. De tipsade mig om en hemsida där alla skolor var rankade och dessutom var alla skoldistrikten länkade till USAs motsvarighet till Hemnet. Det kändes ändå väldigt överväldigande. Men tipsen vi fick var att kolla på skolor med ranking på 8 eller högre och gärna utanför Baltimore city. Tydligen är det ett stående skämt (blandat med en hel del allvar) att när Baltimorebornas barn kommer i skolåldern så flyttar de ut på “landet”. Vi hade en sådan otrolig tur, att en av kvinnorna som jag fått kontakt med på Facebook också hade ett hus att hyra ut i ett område som visade sig passa oss perfekt. Skönt med flyt, för det var mycket som skulle fixas!

När huset var klart och kontraktet påskrivet, pratade vi med skolförvaltningen i Baltimore county. -Ni är hjärtligt välkomna, men återkom när ni kan bevisa att ni bor i huset. Dvs när ni kan visa upp post adresserat till ert nya hus, gärna elräkning eller liknande. OK? Vi som ville vara ute i god tid. Det gick inte. Istället fick vi på hemmafronten förbereda flytten på annat sätt. Vi upprättade engelskskola på helgerna. Det innebar bla att vi satte lappar med engelska översättningar på så gott som varenda pinal i hela huset. Barnen skojar om det fortfarande. -Jag kunde engelska när jag flyttade hit, både dish washer, fridge och stove. Hm.. kanske inte allt för användbart när vi kom hit… Men min nervositet och barnens nervositet minskade trots allt något genom att göra något konkret. Vi köpte också hem övningsböcker i läsning och matte för de klasser som de skulle börja i sen, för att öva sig lite. Kanske lite mer pedagogisk upplägg på de än mina lappar 🙂

Vi fick förstås också prata med den svenska skolan som barnen skulle sluta i. Först och främst ville vi veta att de skulle kunna komma tillbaka till sina vanliga klasser om två år, men vi ville också få lite kläm på vad de skulle läsa i Sverige som de inte skulle läsa i USA. Sannolikheten att få lära sig nordisk historia och Norden och Europas geografi är väl inte alltför stor. Nu när vi varit iväg ett år känns allt det där väldigt avlägset, och vi kommer säkert behöva hjälpa barnen att ta igen ämnen när de kommer tillbaka. Vårt mål nu är att de ska utvecklas skrivmässigt i svenska under tiden vi e borta. Dessutom får de ju engelskan, riktig bra matteundervisning och naturkunskap – så förhoppningsvis är det inte alltför stora luckor när vi kommer hem.

Under året som gått här i USA har våra 2:e klassare och 5:e klassare hållt en del kontakt med sina svenska skolklasser. Båda har Skypat ett par gånger med klassen och vår tjej i 2:an fick i veckan ett underbart brev. Det var ett brev fullt med frågor som hennes klass samlat ihop och skickat. Frågor som “Gillar du Donald Trump?”, “Har du en fidget spinner?”, “Kan du engelska nu?” och “Har du fortfarande långt hår?” varvades i en härlig röra med små anekdoter från klassen. Underbart!! Och superbra skrivträning för henne att svara 🙂

Om postdocinaging

En arbetsterapeut med doktorsexamen på väg ut i vida världen. I augusti 2016 väntar ett tvåårigt postdocprojekt om boendefrågor för äldre vid Johns Hopkins University i Baltimore, MD i USA.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt