Bristande statistikkunskaper och djur som piggar upp

Å denna snablans statistik. Jag har inga ursäkter. Kan inte skylla på något. För att vara postdok kan jag för lite statistik. Ååå vad det får mig att känna mig begränsad. När jag var doktorand gjorde jag två kvalitativa och två kvantitativa studier. Jag var nöjd med det då. Ville få en bred utbildning. Och oftast är jag nöjd med det – kan lite av varje. Men just nu, när jag vill jobba med spännande öppna amerikanska databaser, då tänker jag att jag inte kan nåt om något… Riktigt så är det ju inte förstås, men när jag jämför mig med postdocs på JHU så har de fått en imponerande skolning i statistiska metoder. Och ibland ligger språket mig lite till last i seminarier när vi diskuterar avancerade analyser. Sen finns det väl en gräns för hur länge jag får beklaga mig, det blev dax att göra något åt det! Sedan i maj jobbar jag tillsammans med en väldigt duktig statistiker som jag lär mig massor av efterhand som analyserna görs. Jag använder en del av mina medel för att betala för den tjänsten, för jag vill verkligen lära mig och inte bara få analysen gjord. Skönt att ha medel till det. Ungefär samtidigt började jag söka runt efter onlinekurser i statistik. Det slutade med att jag började en MOOC som är helt online, men läraren sitter i huset brevid, på Bloomberg School of Public Health 🙂 Att hoppa in i doktorand- eller postdockurser visade sig vara väldigt komplicerat fastän att jag är på plats, så detta blev en bra lösning. Så just nu går jag en kurs i regressionmodeller. Matnyttig, men tufft att vara student igen 🙂 Jag tror att jag i hela min forskarkarriär (iochförsig inte helt klart hur lång den blir…) behöver utveckla och repetera statistikkunskaper och engelskkunskaper… Ja det där med språkkunskaper för bli ett annat inlägg. Det är ett kapitel för sig.

Men, när självförtroendet och statistikkunskaperna hölls sig på en väldigt grund nivå så blev jag desto gladare när jag körde in på min bostadsgata för ett tag sedan. -Tvättbjörnsungar! -Ååååhhh!!! Racooooons! I ett år har jag väntat och letat efter dessa nattdjur och nu äntligen fick jag se dem. Omedelbart fick jag lägga ut en bild på Facebook till min kära kollega Lena-Karin Erlandsson vid Lunds universitet. Lena-Karin var ett stort stöd när vi skulle åka iväg, och det var spännande att höra om hennes erfarenheter när hon och hennes man var i Californien/Oregon. Där det också fanns tvättbjörnar… Jag har inte matat dem direkt ur handen ännu (faktiskt avråder hela grannskapet mig unisont å de starkaste att närma mig dessa djur som är sötast på håll) men det kanske kommer… 🙂

Om postdocinaging

En arbetsterapeut med doktorsexamen på väg ut i vida världen. I augusti 2016 väntar ett tvåårigt postdocprojekt om boendefrågor för äldre vid Johns Hopkins University i Baltimore, MD i USA.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

KOMMENTARER

  1. Men det är aldrig för sent att lära, eller hur? 🙂 Lycka till på måndag!

  2. Jag känner igen mig och då vet jag att du är så mycket bättre än mig på statistik. På måndag börjar jag statistikkurs också! Bästa hälsningar Lisa

Skriv en Kommentar

* Obligatoriskt